Sånt jag gjort sen sist vi hördes

Det har ekat tomt här ett tag och orsaken är såklart att livet kommit emellan. Dessutom har jag en mängd nya idéer kring mitt skrivande varpå jag funderat mer på mitt bloggande än jag producerat innehåll. Det här har livet innehållit sen sist vi hördes av:

Jag har:

Hängt på Kolmården med T, svärföräldrarna och Ts låtsasmammas barnbarn. Det där med stora familjer där alla hänger med alla är underbart!

Målat ett förråd som T kämpat järnet med att få upp.

Äntligen släppt ut kaninerna på grönbete, glädjeskutten haglar tätt!

Sovit, sovit och sovit lite till.

Försökt få andetagen att fortsätta ner i magen och inte fastna halvvägs ner i bröstkorgen.

Skrivit ner en mängd bloggidéer men inte skrivit ett enda inlägg.

Varit på studiebesök hos Eget förlag.

Gjort min sista redovisning för terminen och därmed avslutat mitt första år på universitetet.

Firat mammas födelsedag i sällskap av min och Ts familj.

Haft problem med vattnet och besök av ett företag som utför brunnsborrningar. Nu väntar två månader av dåligt vatten innan vi får en ny brunn.

Krupit runt i ett rapsfält och fotat en älg.

Varit på pre-midsummer-party på Vattentornets tak tillsammans med min fina klass.

Druckit för mycket kaffe hos svärmor.

Njutit av sommarvärmen.

Vad har du haft för dig?

Annonser

Efter regn kommer dimma

Jag tror inte det är bara vi som njutit av sommarvärme de senaste dagarna? I onsdags startade dagen med ett skyfall som varade i timmar. När det väl sprack upp under kvällen dansade dimman över ängen utanför oss och jag förstod att det skulle bli en vacker kväll.

Jag kastade mig in i bilen i sällskap av kameran. Redan några hundra meter från huset skymtade jag det sista av solnedgången och knäppa en bild innan jag åkte vidare.

DSC_4669DSC_4672Kossorna tycktes njuta av den varma luften. 

DSC_4679DSC_4681DSC_4694

Längre in på de små vägarna låg dimman tät. Ett antal gäss bröt tystnaden och här om där passerade rådjur i lugn och ro. Innan jag vände hemåt bestämde jag mig för att svänga förbi havet och det ångrar jag inte en sekund. Aldrig har det spegelblanka vattnet och tystnaden varit så vacker.

DSC_4703DSC_4704DSC_4715

Nu hoppas jag verkligen att värmeböljan hänger i sig, dessa kvällar är verkligen fantastiska!

12 saker jag lärt mig om livet

Ibland (läs:ofta) har jag en tendens att köra på i alldeles för högt tempo. Det är så lätt att glömma bort att njuta på vägen och komma ihåg alla saker man lärt sig om livet. Så här kommer en lista inspirerad av Polichinelle:

Sånt jag lärt mig om livet:

Det finns ingenting bra eller häftig med att konstant ”ha lite mycket nu”.

Livet är för kort för dåliga serier.

Jag kan inte utgå ifrån att alla förstår vad jag tänker.

Det är dumt att fatta viktiga beslut när man är hungrig.

”Jag älskar dig” kan aldrig sägas för ofta.

En dag som varken varit rolig eller tråkig är ofta bortkastad.

Det är bara jag själv som kan ta ansvar för hur jag mår.

Om jag aldrig släpper fram mina känslor slutar det med att alla släpps ut samtidigt och du vill ingen vara i min närhet.

Det är sällan någon tar illa upp av ett nej, speciellt inte om man ger en förklaring.

Om man gör för mycket roliga saker på en gång blir det så stressigt att man glömmer bort att ha kul.

Det finns alltid tid till att däcka i soffan och klappa en stund på katten.

Man behöver inte förstå alla människor men man kommer långt på att acceptera och respektera.

 

Vad hände vecka 18?

Säg något som inte hände vecka 18? Den gångna veckan har gått i ett rasande tempo. Anledningen är att GDK EX äntligen gick av stapeln och som projektledare har jag fått känna på hur mycket det krävs för att rodda ett event. Igår kunde jag äntligen sjunka ner i soffan och bara andas och finnas till för en stund.

I slutet av varje vecka skriver jag några rader om vad som pågått i mitt liv. Inlägget innehåller såväl text som bild från den gångna veckan och dessutom en sammanfattning av intressanta inlägg, videoklipp och liknande jag samlat på mig. 

Att sammanfatta den här veckan i ett inlägg är inte helt lätt men jag gör ett försök med hjälp av en lista.

Veckans:

Roligaste är förstås GDK EX. Men jag vill ändå slå ett extra slag för våra fantastiska föreläsare och för den välbesökta vernissagen.

Tuffaste var att fixa allt dagen innan eventet började. Det där med att planera event är inte så glassigt utan kräver mängden av tålamod, starka muskler för att som ska bäras och framförallt ett stort mått flexibilitet.

Knasigaste var nog när vi sent i lördags kväll slaktade hundra ballonger i vår festlokal.

Tråkiga har inte med EX att göra att var beskedet att hela två personer i min närhet lämnat livet alldeles för tidigt. Även om det är inte är några jag regelbundet umgås med har det ändå skapat en tom känsla inom mig.

Minnesvärda måste vara i onsdags när hela projektgruppen kämpade järnet inför öppningen av vernissagen. Vilken underbart gäng vi fått ihop!

Störigaste var förkylningen som hållit mig sällskap.

Mysigaste var att få krypa ner i soffan igår utan att ha något som måste göras.

Lättnad är att jag från och med nu inte har några extra åtaganden kvar innan sommaren. Jag ser fram emot att prioritera vänhäng, utomhusvistelse och träning!

Övertygelse är att allting alltid löser sig och vetskapen om att jag klarar av att hantera alla möjliga situationer. Precis som en projektledare ska.

Inspirerande var Joakims föreläsning om storytelling.

Veckans instagramflöde:

Bestod av två ”Kom-till-GDK-EX-och-ät!”

Läs- och sevärt:

Julias ärliga och vackra kärleksförklaring!

Sara Rönnes fina inlägg om att spara på minnen och inte saker. Fastnade lite extra för just det här:

Allt behöver inte vara så som det alltid har varit. Inte någonstans. Inte i ens karriär. Inte i sina relationer. Inte i andra sammanhang. Om man alltid gör så som man gjort kommer det alltid att bli så som det har varit. 

 

 

En fredag i maj

Det är en fredag i maj och efter aprilvädret tycks våren vara tillbaka igen. Det känns i hela kroppen, som om alla känslor är lika levande som naturen själv. Fågelkvittret är högre, pollenallergi värre och solskenet starkare. 

Det är morgon och bussen stannar för att släppa på samma familj som alltid när kvinnan bredvid dem faller ihop. Krampar om så bara för en knapp minut. Hela bussen håller andan och jag tror vi alla funderar på samma sak. Tänk om hon hade dött framför våra ögon? Kanske funderade en mindre känslig person på om hen skulle bli sen till jobbet?

Det är förmiddag och jag letar förgäves efter boken jag reserverat på universitetets bibliotek. Tystnaden är så påtaglig att jag inte ens vill be om hjälp, som om tystnaden skulle gå sönder om jag tog till orda. Kommer på mig själv att bli lugnare, att tystnaden är välbehövlig. Funderar på hur det är att jobba där, om jag skulle kunna vara så tyst en hel arbetsdag?

Det är eftermiddag och föreläsning med Joakim från Eget förlag. Jag får en bok som belöning för att jag svarat på en fråga och jag tänker att jag ska läsa den med vördnad. Jag utnyttjar minuterna efter föreläsningen och ställer en massa frågor, får ännu en inspirerande bok. Suckar inombords över ögon som rinner av allergi, kanske ser jag ut att vara rörd över att få prata med honom? Tvättar sekunder senare bort mascaran runt allergiröda ögon.

Går mot bussen och genar genom gallerian. Ett företag har barnfotografering och i en korg ler en pojke så att risgrynständerna skymtas. Längtar till den dag vi har egna barn med risgrynständer, det måste vara svårt att inte vara lycklig då.

Vid Söder Tull stannar den gamla rundtursspårvagnen som är fylld av pensionärer. En nästan lika gammal man har en lika gammal mikrofon i vilken han berättar om vad de nu kan intresseras av. Minns när jag var liten och man kunde åka på fikautflykt i spårvagnen.

Sitter på bussen hem och fingrarna vandrar över tangentbordet. Det är dags för helg med god mat och kanske ett glas bubbel. Det är en fredag i maj och livet är bra fint ändå.

17493993_268418290278612_306139225839894528_n

GDK EX 2017

Sedan i slutet av förra terminen har jag och ett gäng andra GDKare haft fullt upp inför GDK EX. GDK EX är vårt kandidatprograms examensdagar vilka fylls med föreläsningar, en sittning samt en tre dagar lång vernissage. Vid lunch idag förklarade vi eventet öppet och bjöd alla besökare på tårta, kaffe och mingel.

I Campus Norrköpings lokal Färgeriet har vi sedan igår morse gjort om en stor studieyta till utställningslokal. Här visas treornas bästa alster upp. Det är allt från tidningar till reklamposters till förpackningar.

DSC_4636I ett alster hittade jag två logotyper jag själv varit med att ta fram.

DSC_4653

Vi har dessutom tagit fram en i katalog i vilken en rad alster finns presenterade tillsammans med intervjuer och porträtt av alla treor. Visst är färgerna underbara?

DSC_4620

Jag har under projektet varit ekonomisk projektledare samt spons- och eventsamordnare. Vi fixade bland annat ett samarbete med Njie som bjöd på supergods ProPuds medan HiQ stod för tårta.

Nu har jag precis avslutat de mindre roliga aktiviteterna för dagen: bokföringen. Inte kul men jag lär mig otroligt mycket av att tvingas göra det. Nu tar jag kväll innan vi fortsätter imorgon med vernissage och hela tre föreläsningar. Bor du i Norrköping är du mer än välkommen hit!

Vad är ett äventyr?

Vad tänker du på när du hör ordet äventyr? Bergsklättring, fjällvandring eller forsränning? Eller finns det rent av äventyr runt hörnet?

Häromdagen hade vi en diskussion här hemma som fick mig att fundera. Jag ansåg mig vara en äventyrlig person i jämförelse med den jag lever med. Han kontrade med att fråga på vilket sätt jag skulle vara det, han själv kunde verkligen inte förstå hur jag menade.

Jag förklarade att jag är ute mycket mer, att jag söker lite mer kickar och vill uppleva saker i vardagen. Han kunde och andra sidan inte förstå vad mina långpromenader har med äventyr att göra.

För mig är äventyr att uppleva och göra saker som gör vardagen lite mindre inrutad. Ofta ställer jag det i relation till andra saker: en långpromenad där jag inte brukar gå är exempelvis långt mer äventyrligt än att stanna hemma. Givetvis förstår jag att saker kan vara mer eller mindre äventyrliga men för mig är det inte det som är viktigt, det viktigaste är att det händer något som får mig att känna frihet.

Vad säger ni? Vad krävs för att något ska vara ett äventyr? Räcker det att fota björklöv i skogen eller måste det vara storslagna vyer och lejon?

DSC_095116465215_1875224059415666_4300571627025858560_ndsc_0084-3dsc_0965dsc_9535-redigera-2dsc_7959-redigera

När vi ändå snackar äventyr vill jag tipsa er om Kvinnliga Äventyrare som är ett samarbete mellan Morakniv och Vandringsloggen. Kika in för en massa härlig inspiration!